Flygvapenfrivilligas Riksförbund
Vid andra världskrigets början uppstod ett behov av få in rapporter om flygverksamhet i svenskt luftrum som inte täcktes av flygvapnets egen personal. Försvarsledningen tillsammans med dåvarande kronprinsen Gustav Adolf uppmanade därför allmänheten att ställa sig till tjänst som frivilliga luftbevakare. Uppropet riktade sig till dem som inte redan hade någon uppgift i försvaret, framförallt studenter – män såväl som kvinnor. Den första sommaren fanns 15 000 frivilliga luftbevakare registrerade. Efter syntest och en kort utbildning i olika flygplanstyper och hur man identifierar dem, samt rapporteringsteknik, så var man redo för tjänstgöring.
Luftbevakningen utfördes från enkla bevakningstorn som fanns i hela landet, och som stod som tätast längs gränserna. De frivilliga organiserade sig i lokala föreningar, och antalet växte stadigt. 1955 bildade föreningarna ett nationellt förbund, Svenska Luftbevakningsförbundet (SLBF). Det svenska flygvapnet blev också allt större under 50-talet, och behovet av frivilliga fanns nu även inom flygbastjänsten och inte endast inom luftbevakning. Namnet ändrades därför till Flygvapenföreningarnas Riksförbund (FVRF). För att förtydliga att det handlade om frivillig verksamhet lade man 1992 till “Flygvapen-frivilliga” i förbundets namn. 2000 beslöt man att anta namnet Flygvapenfrivilligas Riksförbund.
Numer behövs ingen optisk luftbevakning, alltså luftbevakning som görs med ögonen. Behovet av frivilliga består dock inom flygvapnet, och Flygvapenfrivilliga har idag cirka 4500 medlemmar. Syftet är att vara ett stöd till Försvarsmakten. Förbundet utbildar underrättelsesoldater, samt ger grundläggande soldatutbildning, fördjupande
kurser i ledarskap, vapentjänst, instruktörstjänst, med mera.
Frivilliga Flygkåren
Frivilliga Flygkåren (FFK) bildades 1961 och består av 2500 medlemmar där över 800 är piloter. Från början var kåren en del av Kungliga Svenska Aeroklubben. KSAK hade redan 1916, då de fortfarande hette Svenska Aeronautiska Sällskapet (SAS), försökt bilda en frivillig flygkår som skulle bistå civilförsvaret. Av olika anledningar dröjde det dock över fyrtio år innan det blev slag i saken.
Efter bildandet låg FFK under KSAK och dåvarande Civilförsvarsstyrelsen, och endast krigsplacerade personer kunde bli medlemmar. Föreningen kunde inte heller göra några skarpa insatser under fredstid. 1986 slogs Civilförsvarsstyrelsen och Statens Brandnämnd samman till Statens Räddningsverk, som förutom civilförsvar i krigstid nu även hade ansvar för räddningstjänst i fredstid. SRV önskade att FFK skulle få användas mer i fredstid, istället föreslog försvarsdepartementet att kåren skulle bli en frivillig försvarsorganisation.
1988 fick sålunda föreningen egna, av regeringen fastställda stadgar. Detta innebar att de inte längre stod under KSAK, och därefter kunde agera även i fredstid. Innan omorganisationen beslutades det även att det skulle vara möjligt att bli medlem i FFK utan att vara krigsplacerad.
Verksamheten består i flyguppdrag av olika slag. I det civila samhället går uppdragen bland annat ut på eftersök av försvunna personer till lands och till sjöss, insatser vid oljeutsläpp, trafikövervakning, brandflyg och kraftledningsinspektion. Den militära delen sker inom hemvärnets ramar och består av spaning och övervakning.