Svenska flygvapnet har en lång och delvis dold historia av signalspaning. Från kalla krigets hemliga operationer till dagens avancerade system har denna verksamhet varit avgörande för att skydda landets intressen och förstå omvärldens hot. Denna artikel utforskar utvecklingen av Flygvapnets signalspaningssystem, dess roll i olika tidsepoker och de utmaningar och framgångar som präglat verksamheten.
Kalla krigets intensiva spaningsarbete
Under kalla kriget intensifierades behovet av underrättelser om Sovjetunionens militära kapacitet, och Flygvapnet spelade en central roll i denna informationsinhämtning. Redan i slutet av 1940-talet användes flygplan som S 26 Mustang och S 31 Spitfire för fotospaning. Ett hemligt avtal med USA och Storbritannien 1949 innebar ett stort steg framåt för svensk signalspaning. Sverige utlovade signalspaningsinformation i utbyte mot tillgång till västerländsk expertis och utrustning, vilket möjliggjorde en snabb utveckling av förmågan. De första stegen inom svensk flygburen spaning involverade medvetna kränkningar av sovjetiskt territorium. Mer information om denna tidiga period finns att läsa om TP 79.
TP 79 “Hugin” och “Munin”
Två Douglas DC-3:or, ombyggda till signalspaningsflygplan och benämnda TP 79, blev kärnan i Flygvapnets flygburna signalspaningssystem. Dessa flygplan, med smeknamnen “Hugin” och “Munin” (efter Odens korpar i nordisk mytologi), modifierades vid Centrala Verkstaden Västerås (CVV). De utrustades med avancerad amerikansk elektronisk utrustning. Deras uppdrag var att kartlägga Sovjetunionens teletekniska utveckling, med fokus på luftförsvarsstyrkorna. Flygningarna, som utfördes för Försvarets Radioanstalt (FRA), var omgärdade av strikt sekretess och de opererade från Bromma flygplats.
DC-3:ans nedskjutning och dess påverkan
Nedskjutningen av TP 79 nr 79001, “Hugin”, av sovjetiskt jaktflyg 1952, och den efterföljande nedskjutningen av en svensk Catalina, markerade en vändpunkt. Dessa incidenter visade på de stora riskerna med signalspaningsoperationerna, men också på verksamhetens avgörande betydelse. Händelserna ledde till en översyn av säkerheten och en fortsatt, om än än mer försiktig, satsning på signalspaning. DC-3:an finns idag bevarad på Flygvapenmuseum och utgör en stark symbol för kalla krigets spänningar.
Från DC-3 till dagens avancerade system
Efter DC-3:ans tid fortsatte Flygvapnet att utveckla sin signalspaningsförmåga, och tekniken genomgick en ständig utveckling. Från propellerdrivna flygplan till jetdrivna, och från enklare avlyssningsutrustning till allt mer avancerade system, har Flygvapnet anpassat sig till nya hot och tekniska möjligheter.
Dagens signalspaning med S 102B Korpen
Idag utgör S 102B Gulfstream, även känd som “Korpen”, en central del av Flygvapnets signalspaningsförmåga. Dessa flygplan, som opereras i samarbete med FRA, är utrustade med avancerad teknik för att samla in och analysera elektromagnetisk strålning. “Korpen” bemannas av signalspaningspersonal från FRA. Systemet används kontinuerligt för att övervaka och kartlägga aktiviteter i närområdet, vilket ger värdefull information om potentiella motståndares militära aktiviteter. Exempelvis har flygningar genomförts över Finland, nära den ryska gränsen, och i polskt luftrum nära gränsen mot Ukraina och Belarus. Detta understryker det svensk-finska och internationella försvarssamarbetet och vikten av att övervaka militär aktivitet.
Signalspaningens roll i en komplex omvärld
Flygvapnets signalspaningsoperationer är en del av en komplex säkerhetspolitisk verklighet, särskilt i Östersjöregionen. Incidenter där svenska signalspaningsflygplan möter ryska jaktplan, illustrerar de spänningar och risker som är förknippade med dessa uppdrag. Dessa händelser understryker vikten av signalspaning för att upprätthålla situationsmedvetenhet och förstå det säkerhetspolitiska läget. Inom Flygvapnet finns dedikerade signalspaningsflygförband, men även stridsflygförband kan användas för underrättelseinhämtning. Dessutom bidrar radarflygförband till att förbättra lägesbilden, vilket också kompletterar signalspaningsförmågan.
Framtidens signalspaning
Flygvapnets signalspaningssystem kommer att fortsätta utvecklas och anpassas till framtida hot och tekniska möjligheter. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt inom områden som artificiell intelligens och dataanalys, kommer att påverka hur signalspaning bedrivs. Samtidigt kommer det säkerhetspolitiska läget i närområdet och globalt att ställa krav på flexibilitet och anpassningsförmåga. Flygvapnets långa erfarenhet av signalspaning, kombinerat med en ständig strävan efter förnyelse, gör att denna förmåga kommer att förbli en central del av Sveriges försvar även i framtiden. Samarbetet med FRA kommer fortsätta vara av största vikt.